lady-meriam, bloggen som handlar om min könskorrigering.

Jag kommer tyvärr att vara borta fram till 15 juni p.g.a mina tuffa studier och brist på krafter och tid....                   

Varje gång jag lyssnar på den låten, den rösten och det melodiet så får jag verkligen en push framåt. Och låtens text är nog det bästa!! Jag kan lätt säga att den låten är min number one

Swedish track.

Jag vill inte dö nu! Jag vill inte ta livet av mig!! Men jag närmar mig dit ändå! För två timmar sen kom jag in i ett tillstånd där jag tappade kontrollen på mig själv helt. Hela kroppen började skaka och en enda sak lät i mitt huvud och det var en röst som sa ”ta livet av dig” ta livet av dig nu”. Jag skulle nästan råka lyda men en jättestor känsla av rädsla slog mig och tänkte direkt på min mamma. Det var då jag vaknade till, och fick tillbaks kontrollen över mig själv. Men skulle jag kunna vakna till sen om jag får den paniken igen? Skulle jag kunna klara mig varje gång på samma sätt eller kommer det gå så långt att jag bara är död och då kan jag varken tänka på vad jag har gjort eller vakna till!!

Varför jag? Vad är det som finns i min person som kan låta mig ledas dit?? Jag som alltid har uppfattats som glädje spridande, positiv, ambitiös, stark och kärleksfull!! Vart tog mitt energi vägen? Varför inget kan hjälpa och den enda lösningen verka just nu vara döden?

Jag vill inte dö, men det verka som om det inte jag som bestämmer längre!! Det är demonerna i mitt huvud som bestämmer och styr och ställer!!

Jag vill inte dö nu!!!

Här om dagen tycke jag att mina bröst börjar ömma igen och min kropps temparatur var så hög (dock ingen feber). Jag var så varm om hela kroppen typ hela dagen och ibland svettades jag bara så det är bara det.

Vad händer med mina hormoner? Är dom höga eller låga nu? Massa funderingar men inget svar. Mitt blod prov skulle egentligen ha lämnats föra veckan och en kallelse borde ha skickats hem till mig från gyn i Uppsala för att kolla och gå genom hormon nivåerna. Men min gynekolog verka lite upptagen eller kanske är lika seg som vädret ute!!

Jag börja tröttna på att tjata och tjata på dom att dom ska hålla sig till dom tiderna dom har lovat. Jag kräver inget mer än bra tidhållning. Blodproven måste lämnas var tredje månaden första året av hormonbehandling men det senaste jag lämnade var i mitten av oktober och nu har tre månader har gott och jag väntar på att nån ska höra av sig men nej, inget!! Men men, jag hör av mig till dom den här gången istället så får jag se hur det blir!!

Efter varje nattmörker kommer en gryning. Ibland så är det så himla svårt och begripa hur kunskap och samhället har utvecklats hand i hand mot bättre levnads villkor för transpersoner. Ja börja till och med märka utveckling i såna länder som uppfattas som väldigt transfientliga länder. Folk börjar våga säga ifrån och tycka, vetenskapen stannar inte någonstans utan bara fortsätter framåt och hittar på massa nya möjligheter och lösningar för vår problem och hjälper många andra som lider i den här världen. Vi ska aldrig ge upp folk i arabvärlden som nu protesterar och fäller ner stater är inte bättre än oss på något. Vi måste våga stå även mot döden för att förändra och förbättra. Vi måste dela med oss och sprida kunskap för att skapa vänligare samhälle istället för att stänga in oss och till sist blir vi bara glömliga! Våga stå för er! Vi är många! Vi är väldigt starka!

Vad händer med mig nu då? Ja, Min energi börja ta slut. Jag har ingen ork längre. Det krävs mycket energi av en för att klara av dagens samhälles krav på en transsexuell person som mig. Det jag har gått genom redan från och med barndomen och följde med ända tills idag visar sig aldrig tar slut! Den otryggheten jag känner och förföljerse som har och är alltid med tar över mig!

Jag vill fly till ett ställe där jag kan vara i fred, men vart? Jag flydde två gånger innan i mitt liv men har tyvärr aldrig hittat den tryggheten jag sökte och nu tror jag att jag kommer att hitta det nånstans!! Haha så patetiskt, så tragiskt och löjeväckande. Det är mitt öde och jag kommer att möta det vart jag än flyr, kan man någon gång fly från verkligheten eller från sig själv? Aldrig!! Även om jag till sist hamnar på måne så kommer jag tyvärr inte vara ifred.

Vad skal jag göra? Hjälp mig att härda ut det här. Det är mycket mer än vad jag orkar. Snälla låt mig och andra trans, homo och alla andra utstyckande typer leva ifred. Låt oss åka buss utan att få tusen fundersamma blickar och hundra pekande fingrar och tjugo flin och skratt. Vad skulle det kunna brista er om ni bara låter oss vara som vi är och vill vara? Är inte vi födda i samma värld och delar samma planet!! Varför måste vi känna oss som Aliens varje gång vi är ute på stan eller på nån affär och gör våran lilla rätt och det är att handla mat, åker buss eller vad det nu kan vara!! Varför gör ni det så att det blir synd om oss? Svaret krävs!!